Det var ett tag sedan jag skrev något om medicin, för medicin är inte riktigt min grej. Svt och DN hade i alla fall häromdagen artiklar om en studie som testat effekten av det biologiska läkemedlet infliximab på svårbehandlad depression. Båda artiklarna beskrev också från början denna speciella (och dyra) immunhämmande antikropp som en värktablett, men det har efterhand korrigerats nästan överallt. So called science skrev om den och letade också fram den vetenskapliga artikeln: A Randomized Controlled Trial of the Tumor Necrosis Factor Antagonist Infliximab for Treatment-Resistant Depression (tyvärr bakom betalvägg).

Författarnas hypotes är att inflammation orsakar åtminstone en del fall av depression och att ett immunhämmande medel som infliximab skulle kunna hjälpa vissa som leder av svårbehandlad depression. Tyvärr verkar resultatet vara att det inte hjälper. Infliximab är en biotekniskt tillverkad antikropp som angriper TNF-alfa, ett signalämne som är inblandat i inflammation. Så 60 människor med depression blev behandlade med infliximab eller placebo. De mätte depression med Hamiltons depressionsskala och som mått på inflammation mätte de koncentrationen av bland annat CRP, ett protein som finns i blodet och går upp vid inflammation — det senare för att se till att det fanns människor med inflammation jämnt fördelade i båda grupperna. Här är det på sin plats att erkänna att varken depression eller inflammation är mitt ämne, så jag läser helt enkelt artikeln och litar på författarna.

Efter tolv veckor med tre dropp med antikroppar hade båda grupperna blivit bättre (minskat i medeltal typ 7 poäng på skalan), men det var ingen skillnad på de som fått antikroppar och de som fått placebo. Huvudresultatet är negativt. Så vad kommer de påstått positiva resultaten ifrån? Jo, i efterhand gjorde de andra analyser för att se om det kanske finns någon effekt i någon mindre delmängd av patienterna, någon ny hypotes att titta närmare på i ett nytt experiment. Där fann de att människor med hög halt CRP i blodet (alltså mycket inflammation i kroppen) kanske svarar något bättre på infliximab (figur 3 och 4 i artikeln), men osäkerheten är fortfarande mycket stor. Enligt diagrammet i figur 3 kan effekten mycket väl vara noll eller negativ. Deras gräns för ”hög CRP” sattes ju genom att titta på resultaten i samma studie, och när de bara jämför de människor som har hög CRP finns det bara 22 deltagare kvar. Om författarna själva tror på det här och har pengar kommer de förhoppningsvis göra någon uppföljning som prövar effekten av infliximab endast på människor med hög CRP.

Det var också ett tag sedan jag klagade på bristen på källhänvisningar när tidningar skriver om vetenskapliga artiklar. Men bara för protokollet: varken DN eller Svt lyckas lägga in en länk till artikeln ifråga, och det är aldrig okej. Om det funnits en länk till originalartikeln hade vi kunnat klicka vidare och, utan att ens behöva ha tillgång till själva artikeln, kunnat läsa följande mening i sammanfattningen:

Results  No overall difference in change of HAM-D scores between treatment groups across time was found.

Litteratur

Charles L. Raison, Robin E. Rutherford, Bobbi J. Woolwine, Chen Shuo, Pamela Schettler, Daniel F. Drake, Ebrahim Haroon, Andrew H. Miller. (2013) A Randomized Controlled Trial of the Tumor Necrosis Factor Antagonist Infliximab for Treatment-Resistant Depression. JAMA Psychiatry 70 ss. 31-41. doi:10.1001/2013.jamapsychiatry.4