Det finns olika metaforer för deoxyribonukleinsyran och vad den betyder för oss. Dna kan vara en ritning, ett recept, ett program eller skrift.

Det är nästan omöjligt att säga något om molekylärgenetik utan metaforer. Med kvantitativ genetik går det lite lättare, i all fall tills de statistiska modellerna och beräkningarna kommer fram. Kvantitativ genetik handlar om saker som alla kan se i vardagen, som familjelikhet och släktskap. Molekylärgenetik handlar om saker som, i och för sig finns i det allmäna medvetandet, men inte syns omkring oss.

Men metaforer kan vara ohjälpsamma och leda tanken fel. Bilden av dna som en ritning av organismen kan verka för enkel och leda tanken till genetisk determinism. Nu vet jag, trots att jag ska föreställa ingenjör, inte mycket om ritningar. På flera sätt är det inte så tokigt: en ritning representerar det som ska byggas med ett specialiserat bildspråk i en lägre dimension. Ett hus är i 3D, men en ritning i 2D. Proteiner är tredimensionella; den genetiska koden beskriver dem i en dimension. Men det kanske är sant att ordet ”ritning” (eller ”blåkopia”) för tanken till något som är för exakt och för avbildande.

Ett alternativ är att dna är ett recept (det är många som föreslagit det; bland annat Richard Dawkins i The Blind Watchmaker, 1986). Receptet har den fördelen att det beskriver en process med både ingredienser och instruktioner. Det är lite som organismens utveckling från ett befruktat ägg till en vuxen. ”Tillsätt maternell bicoid i ena änden och nanos i andra änden; låt proteinerna blandas fritt”, och så vidare (Gilbert 2000). En annan fördel är att det naturligt påminner om att dna inte är allt. Samma recept med lokala skillnader i ingredienser och improvisationer från den som lagar blir olika anrättningar. Å andra sidan överdriver receptet vad som finns i dna. Vilka gener som uttrycks var och när är ett samspel av dna och de proteiner och rna som redan finns i en cell vid en viss tidpunkt.

Eller så är dna ett program. Program är också instruktioner, så det har samma fördelar och nackdelar som receptet på den punkten. Å andra sidan är program abstrakta och fria från konkreta ingredienser och associationer till matlagning. Lite som en ritning låter det mekaniskt och exakt. Det spelar tydligt också roll vad dna skulle vara en ritning av eller ett recept på. Det är viss skillnad att kalla dna en ritning av proteiner än ett recept på en organism.

Till sist finns det metaforer inskrivna i själva terminologin. När genetiker pratar om dna, hur det förs vidare och används, pratar vi om det som ett skriftspråk. Det kallas kopiering när dna reproduceras när celler ska dela sig. Det kallas transkription, alltså kopiering men med en ton av överföring till en annan form eller ett annat medium, när rna produceras från dna. Det kallas translation, översättning, när rna i sin tur fungerar som mall för proteinsyntes. Till råga på allt skriver vi dna med ett alfabet på fyra bokstäver: A, C, T, G. Det är en bild som är så passande att den nästan är sann.

(Den 25 april 1953 publicerades artiklarna som presenterade dna-molekylens struktur. Därav dna-dagen. Gamla dna-dagsposter: Genetik utan dna (2016), Gener, orsak och verkan (2015), På dna-dagen (2014))