Nu är NBIA25 inte riktigt över än, men min insats är mer eller mindre klar. Idag är ett tillfälle så gott som något att fundera på vad jag med min undervisning — alltså, förutom att göra ett gott nog jobb så att studenterna och de andra lärarna blir nöjda och göra det så pass effektivt att jag har tid att samtidigt forska och ta hand om andra plikter. Hur ser jag på min undervisning? Jag är inte särskilt bra på pedagogik och inte direkt en expert på ämnet heller (utom när jag undervisar just i genetik, möjligen); jag brukar tänka att min enda egentligen tillgång är att jag tycker vetenskap är väldigt roligt. För det gör jag: även de enkla försöken i cellbiologi är roliga och lite eleganta och när vi sedan kommer till NBIC45, molekylärgenetik, kommer vi ju få göra PCR!

Så helst av allt vill jag förmedla att vetenskap är roligt och att vetenskap, på ett sätt, är lätt. Ta Salgueiro & co (1988), som jag inofficiellt rekommenderar som läsning till labb B. I labb B utsätter vi alltså jäst för en hyfsat hög koncentration etanol så att dess cellmembran börjar läcka. Naturlig fråga: hur mycket etanol tål cellmembranet innan det börjar läcka? För att ta reda på det behövs i princip ingen utrustning eller djupare tankeprocess än att vi skulle kunna göra det i labbet. Kolla metoderna och resultaten i artikeln! Nu det här ett ganska blygsamt försök, men poängen är att vetenskaplig kunskap är inom räckhåll. Det är inte så svårt.

Insikt nummer 2 som jag vill förmedla: Vetenskap är samtidigt svårt! Titta på labb C, där vi räknar fagocyterade jästceller i neutrofiler. Försöksuppställningen är enkel nog: blod får koagulera på glas; neutrofilerna fäster vid glaset; vi matar dem med jästceller och behandlar dem med serum eller kontroll; vi kan genomföra allt på ett par timmar. Titta på de data vi får: det är rörigt med tydlig preparat- och observatörseffekt. Inte nog med att olika grupper ser olika antal jästceller per neutrofil i kontrollprovet (ibland noll, ibland ett medel på en handfull), dessutom får grupperna helt olika uppskattningar av effekten av serum. En del av ser en stor effekt; en del ser ingen effekt alls och en del ser en effekt i motsatt riktning mot den väntade. Antag att det skulle gälla något livsviktigt eller kontroversiellt — säg effekten av en medicin — och inte blodserums effekt på neutrofiler. Hur skulle du planera och utföra det här experimentet så att det ger trovärdiga resultat? Det är väldigt svårt.