”En groende avundsjuka märks ibland hos biologer över fysikernas förmåga att få uppmärksamhet”, skriver Ulrika Björkstén på SR, såvitt jag kan se grundat på absolut ingenting mer än en formulering i Nature häromsistens. Där föreslog Heidi Ledford fyra stora frågor inom biologin att betrakta som jämförbara med partikelfysikernas jakt på Higgs-bosonen.
Frågorna lyder: ”Finns det utomjordiskt liv? Finns det okänt liv på jorden? Hur uppstod livet? Och kan vi hindra åldrandet?”
Det som utmärker de här fyra frågorna, tycker jag tralala, är att de är så ointressanta: kanske med undantag av åldrandet är de rätt allmänt hållna, och de är väldigt långt från vad som gör mig exalterad och inspirerad — och det är jag åtminstone inte helt ensam om. Men om du har några exempel på bra spännande astrobiologi, till exempel, får du gärna skicka dem till mig; jag är inte sämre än att jag kan ändra mig!
Om vi ska föreslå några stora egna frågor som både är svåra, viktiga och intressanta varierar det garanterat mellan olika fält av biologi. Men mitt förslag på en fråga skulle nog lyda typ:
Vad är de molekylära förklaringarna till den saknade heritabiliteten i mänsklig längd (eller personlighet)?
Både längd och resultat på personlighetstester (som de så kallade stora fem) har i allmänhet hög heritabilitet (en avsevärd del av variationen inom mänskliga populationer är ärftlig), men kartläggningar hittar ytterst få genetiska varianter som kan förklara den. Och förresten — liknar inte det här sökandet efter den där bosonen, i alla fall på ett ytlligt plan? Vi har teorier som säger att gener och alleler i fråga måste finnas — men det kommer krävas tunga studier och en hel del påhittighet och metodutveckling för att verkligen hitta dem.
De signaler som hittas har i allmänhet liten effekt, så antagligen är det fråga om en stor mängd varianter som var och en har en ytterst liten effekt. Vi vet påfallande lite om sådana små varianter, om hur allelerna fungerar molekylärt, hur de interagerar och hur de bidrar till evolutionär anpassning. Rymden eller livets uppkomst i all ära, men det är sånt som gör mig entusiastisk!
Heritabiliteten för skäggväxt…glöm inte skäggväxt! 😉
Epigenetik – kommer på sikt förklara en hel del. Alt göra svår förklarade fenomen ännu mer komplexa 😉
Ja, kanske det — och definitivt göra dem rörigare!
Nå, det finns ju en del som tyder på att epigenetik skulle kunna spela roll (fast vad jag vet, mest övertygande i växter) — men jag tänker att argumenten för många genetiska varianter med små effekter är mer övertygande, inte bara för att de är mindre sensationella. Men det borde en väl återkomma till 🙂