Evolutionspsykologi är en gren av psykologi som försöker använda sig av evolution för att förstå mänskligt beteende. Fast om det beskrivs så brett är evolutionspsykologin av idag knappast den enda evolutionära psykologin. Freuds psykoanalys lutade sig på en, om än märklig, tolkning av dåtidens evolutionsbiologi. Till och med Skinners radikala behaviorism har en syn på människan som biologisk varelse bland andra djur; det är bara en väldigt tunn mänsklig natur som till största del består av mekanismer för inlärning. Till den som inte tror mig om det senare rekommenderar jag den lilla boken av Naour (2009) som handlar om ett möte mellan E. O. Wilson, som myntade sociobiologin, och B. F. Skinner, en synnerligen otippad diskussion som inträffade 1987. Inte nog med att Skinner lägger ut texten om hur han ser sin psykologi som sammankopplad med evolutionsbiologi. E O Wilson beskriver sig dessutom som behaviorist. Det är en mycket rolig bok. All psykologi med självaktning måste ha någon inställning till människans evolution, och evolutionspsykologer är inte de enda som tänker på ämnet.
Samtida evolutionspsykologi intresserar sig för de beteenden som är någotsånär universella för människor. I den mån de också är någotsånär jämförbara med beteenden som finns i andra djur finns det en chans att använda jämförande metoder. Det går att spåra dem i släktträd (fylogenetiska träd) och se vilka ekologiska omständigheter som orsakar vissa anpassningar. Problemet är bara att människor är så konstiga. Vi pratar språk och överför kulturell information i betydligt mer än de flesta andra djur. Om det inte finns någon bra jämförelsepunkt fungerar fylogenetiska metoder dåligt. Så de egenskaper som kanske är allra intressantast lämpar sig inget vidare för evolutionär analys.
Dessutom är evolutionspsykologer mest intresserade av mänskliga egenskaper som är anpassningar. Alltså, de egenskaper som gynnats av naturligt urval därför att de fick våra förfäder och -mödrar att producera mer avkomma. En skulle kunna tänka sig att jämföra människor med olika egenskaper, se efter hur många barn de får och på så sätt dra slutsatser om ifall beteendet har haft adaptivt värde eller ej. Problemet är att naturligt urval verkar genom att sortera bort variation. Om det finns naturligt urval för en egenskap som är tillräckligt starkt och vara tillräckligt lång tid sorteras den genetiska variationen bort. Förr eller senare blir det bara den mest framgångsrika genvarianten kvar. Så samtida genetisk variation i ett beteende är ingen vidare guide till hur det såg ut i historien. Buss (2005) skriver om detta i sitt introduktionskapitel till en handbok om evolutionspyskologi. Han är föredömligt tydlig med hur evolutionspsykologer utgår ifrån att naturligt urval är en optimerande process som går att jämföra med design, men verkar fullständigt omedveten om problemen med det. Det skulle teoretiskt sett gå att, med populationsgenetiska metoder, spåra gener som varit föremål för naturligt urval under mänsklig evolution, men vi vet helt enkelt för lite om vad gener gör för att kunna tolka dem. Så tyvärr, beteendegenetik är till väldigt liten hjälp. Kom tillbaka om hundra år.
Så vilka metoder har evolutionpsykologer till sitt förfogande för att studera evolutionära anpassningar som gör oss mänskliga? Ja, ironiskt nog är evolution och genetik inte till någon större hjälp, men de har alltid fysiologiska, neurologiska och psykologiska experiment.
Litteratur
Naour, P (2009) E. O. Wilson and B. F. Skinner. A dialogue between sociobiology and radical behaviorism. New York: Springer.
Buss, DM (2005) Conceptual foundations of evolutionary psychology. I: Buss DM (red) Handbook of evolutionary psychology. New Jersey: John Wiley & Sons Inc.
On unicorns and genes 
Jag var post doc en sväng i Albuquerque, i labbet bredvid Randy Thornhill, ett stort namn i evolutionspsykologiska kretsar. Seminarieverksamheten på institutionen var riklig och jag hörde många av de stora namnen då (slutet av 90-talet).
Symmetrier, symmetrier, symmetrier. I alla ledder, i kroppsmått och i åldersskillnader(!)
Som populationsekolog förhöll jag mig skeptisk. I min värld ska r-värdet vara större än P-värdet om det ska vara något bevänt med en regression.
Men som just so-stories var de ganska underhållande.
Kul! Som synes är jag lite kluven. Klart det finns mänskliga beteendeadaptationer, liksom. Men väldigt tunt med verktyg att studera dem, och evolutionspsykologer verkar ibland tämligen ointresserade av alternativen.
Jag håller inte med att ”evolution” inte är till en större hjälp för evolutionspsykologer.
Den vanligaste metoden för evolutionspsykologer är att använda evolutionsteoretiska begrepp såsom reciprok altruism eller föräldrarinvesteringsteorin (parental investment theory) för att göra förutsägelser som sedan kan testas empiriskt.
Jag har skrivit om den evolutionspsykologiska metoden här:
https://evolutionspsykologi.wordpress.com/2014/01/06/ar-evolutionspsykologi-en-vetenskap/
Det är ungefär det jag menar, men uttryckt annorlunda. Det är helt okej att använda modeller från evolution som inspiration till psykologiska hypoteser, men det är något annat än evolutionsbiologi.
Okej, skönt att vi är överens.
Det finns säkert mycket annat vi kan var oense om istället. 🙂
Jag stör mig lite på hur evolutionspsykologer á la Buss rakt ut säger att de antar att mänskligt beteende är optimerat av naturligt urval. Det känns som ett antagande som borde prövas, men som tyvärr i praktiken nästan alltid är omöjligt att testa empiriskt.
Miller har förresten skrivit något som verkar intressant om hur evolutionspsykologi kunde uppdatera sig om vad som händer inom mänsklig genetik. Jag har bara sett den upphackade texten i Google Books, dock, så jag vet inte riktigt om det är bra. http://www.google.se/books?hl=sv&lr=&id=DcLJBLbFNowC&oi=fnd&pg=PA376&dq=miller+evolutionary+psychology+sweeps&ots=WVkCEiEidF&sig=j2innBOEq-0g–EyGz75EPCqyWM&redir_esc=y#v=onepage&q=miller%20evolutionary%20psychology%20sweeps&f=false
Tack för tipset med Miller! Jag inte hunnit läsa än, men ska göra det så fort jag har tid.
Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar angående Buss. Det han gör är väl just att testa hypoteser som han härlett från evolutionsteoretiska koncept. Alltså, det faktum att han säger att ett visst mänskligt beteende är en adaption ska, så vitt jag förstår, ses som en hypotes. Denna hypotes kan senare testas, vilket Buss har gjort. Om empirin stämmer med hypotesens förutsägelser är det väl inget konstigt med att Buss tar det som ett skäl för att hypotesen är riktig?
Det är så jag upplever att Buss, Cosmides, Tooby och andra bra evolutionspsykologer arbetar.
Det finns förstås andra evolutonspsykologer som inte är lika metodologiskt trovärdiga… Har bloggat om det här:
https://evolutionspsykologi.wordpress.com/2013/12/09/varldens-samsta-evolutionspsykologer/
Har du möjligen bloggat om något exempel på evolutionspsykologi du tycker är riktigt bra?
Nej, jag har inte skrivit om någon specifik studie än. (jag har skrivit väldigt få inlägg).
Men om du vill ha ett exempel på en artikel som jag tycker håller hög metodologisk kvalitet, så rekommenderar jag denna (av Cosmides, Tooby och Kurzban):
Klicka för att komma åt perceptionsrace.pdf
Med tanke på hur lite jag bloggat det sista halvåret eller så förstår jag dig … 🙂
Tack! Ska kolla på den. För utomstående är det väldigt mycket lättare att hitta exempel på rätt dålig evolutionspsykologi (det är den som får press, liksom).
Ja, framförallt tror jag att medierna framställer det som om forskarna är helt bombsäkra på den evolutionära förklaringen när de i självs verket ofta är ganska öppna för andra förklaringar i originalartiklarna.