Så här på dna-dagen tänkte jag skriva lite om vad som går att göra utan att veta något om dna, och varför det (förstås) blir ännu bättre med dna.

Vi tänker oss tillbaka till tiden före genomprojekt, sekvenseringsmaskiner och kloning. Säg någon gång i 1900-talets början. Vad vet vi om ärftlighet? Vi vet att egenskaper går i arv. Det behöver man inte vara något ljushuvud för att lägga märke till. Vi vet att djuravel och växtförädling fungerar. Det vill säga, om man väljer ut de individer som har egenskaper vi behöver och låter dem para sig, så kommer nästa generation bli ännu bättre. Det är 1700-talskunskap allra minst, och förmodligen mycket äldre än så. Vi har en teori om ärftlighet, från Mendel och hans berömda ärtor  Vi vet att ärftligheten består av anlag som blandas om varje generation, men utan att spädas ut. Det är de som idag kallas genetiska varianter.

Varje individ har en uppsättning genetiska varianter. De påverkar individens egenskaper, och de går vidare till nästa generation när individen får barn. Modernt uttryckt: Alla individer har gener, och de finns i olika genetiska varianter. Alla har två varianter av varje gen, och en av dem kommer gå vidare till varje avkomma. Vi vet ännu inte vad generna består av (spoiler: det är dna).

En del egenskaper är enkla, och verkar styras av varianter av en enda gen. En höna kan ha vita fjädrar eller färgade, till exempel; det styrs av varianter av en enda gen. Den ena varianten gör hönan vita fjädrar, och den andra tillåter andra färger att komma fram. Egenskapen delar in höns i två typer: vita höns och höns med andra färger.

Men de flesta egenskaper är inte så enkla. Ta hur mycket hönan väger. Höns kommer i alla storlekar, små, stora och mittemellan. Det är ofta sådana egenskaper som är viktigast. Hur stor blir hönan? Hur många ägg lägger hon? Hur rädd är hon för människor? Och så vidare. Hur gör vi om vi vill förstå en sådan kvantitativ egenskap?

Vi utgår ifrån det faktum att det finns många gener som påverkar en kvantitativ egenskap. Varje gen finns i flera varianter, och varje individ har två varianter. Vi börjar med att anta något helt orealistiskt, nämligen att vi vet exakt vilka genetiska varianter som finns, och vilka effekter de har. Då kan vi skriva ner en individs egenskap som en summa, där varje term beror på de genetiska varianter individen bär på, plus ett slumpvis bidrag från olika miljöfaktorer. Därifrån kan vi dra slutsatser om medelvärden och variation inom en population av individer och, viktigast av allt, formler för hur nära släktingar liknar varandra.

Då trillar det ut något användbart. De här orealistiska sakerna vi antog i början, att vi kände till varje genetisk variant och vad den gör, visar det sig att vi inte behöver veta. De försvinner ur formlerna. Det är som om vi hade en ekvation med X på båda sidor om likhetstecknet. Då kan vi dividera med X, så den okända variabeln försvinner. Med bara ett släktträd och mätningar av individernas egenskaper går det att räkna fram en massa användbara genetiska värden, utan att behöva veta exakt vilken gen som gör vad. Till exempel kan vi ta reda på vilka individer vi helst borde avla på, eller hur stor del genetiska varianter spelar för en viss egenskap.

Teorin om kvantitativa egenskaper utvecklades i början av 1900-talet. Det är en statistisk teori, som beskriver hur ärftliga egenskaper förs vidare i släktträd och populationer. Den är väl medveten om att det finns gener och genetiska varianter, men klarar sig bra utan att hantera dem direkt.

Ungefär vid samma tid började helt andra forskare reda ut vad arvsanlagen består av. 1953 visste vi inte bara att är dna som är boven i dramat, utan också hur dna-molekylen ser ut. Sedan kom molekylärgenetik, det vill säga genetik som arbetar direkt med dna.

På senare år har kvantitativ genetik och molekylärgenetik mötts på flera sätt. Det har blivit så lätt och billigt (relativt sätt) att göra dna-tester, att många börjat använda dem istället för släktträd. Istället för att mödosamt hålla reda på individers släktskap kan vi titta på deras genetiska varianter direkt, och uppskatta släktträdet från dna.

Det har också blivit möjligt att ta reda på vilka genetiska varianter som påverkar egenskaper, hur mycket de påverkar, och hur de fungerar. Då kan vi får reda på saker som inte syns i släktträd: hur många genetiska varianter som spelar roll för en egenskap, om varianterna är vanliga eller ovanliga, hur stora eller små deras effekter är, och hur de åstadkommer dem. Hur kan små skillnader i dna göra en höna större eller mindre, mer eller mindre rädd för människor, eller få henne att lägga fler eller färre ägg? Men det får vi prata mer om en annan dag.

(Idag var det tydligen dna-dagen, även om den snart är slut. Gamla dna-dagsposter: Gener, orsak och verkan (2015), På dna-dagen (2014))